Beretta 92 FS
Vare sig du har sett Bruce Willis som John McClane kasta ut professor Snape från en skyskrapa (Ja Die Hard är en julfilm), upplevt Martin Riggs krullhår i Dödligt vapen eller sett en random amerikansk soldat senaste 35 åren är risken stor att du har sett den pistol som vi idag fick testa. Den italienska Beretta 92FS har under snart 40 år funnits i hölster hos militärer, poliser och är idag en väl cementerad del av vapenhistorien.
​
Det har länge varit på min lista av "måste-prova-pickor" och en eftermiddag skrev folket på Gunnar Elfving Skyttetjänst i Norrtälje att de minsann hade fått in en riktigt fin, klassisk 92FS. Den snyggaste av dem alla då den inte har railen fram. Jag avbokade genast allt jag skulle göra och körde de totalt 35 milen fram och tillbaka för att få testa den.
Designad under mitten på 70-talet bland brun inredning, fyra svenskar som sjöng om Napoleons sista strid och oljekriser som en vidareutveckling av Berettas M1931 och M1951. Beretta har länge producerat vapen. Väldigt länge. Redan 1526 öppnade de portarna och producerade kanoner till Venedig och har sedan dess försätt världen med skjutvapen av alla färger, former och kalibrar.
​
För att göra en extremt lång historia oroväckande kort, föddes Beretta Modell 92 genom att Beretta ville utveckla en ny tjänstepistol till Italienska polisen och försvarsmakt. Beretta tog sin åldrande M1951, den gamla tyska Walther P38 och ur det programmet kom Berettas modell 92. Historien är egentligen lång med många obskyra prototyper och tillverkningsserier som egentligen behöver en egen artikel. Vi kommer här koncentrera oss på modellen 92FS.
​
Att hålla
Berettan kommer i en relativt liten plastlåda med företagsnamn- samt logotyp. När jag öppnade lådan låg den där, en 92FS i all sin prakt. Den har den sedvanliga aura av design som Italienska produkter oftast har. Den är snygg i alla vinklar med sin utstickande pipa och öppna mantel och jag skulle inte skämmas att ha den på väggen bara som prydnad. När jag plockade upp den reagerade jag på vikten. Även om den är minst sagt rejäl och solid, är den ändå relativt lätt om man jämför med andra fullsize-pistoler. Med sina 950 gram med tomt magasin är den nästan 300 gram lättare än en CZ Shadow 2 även om 92FS inte alls är en liten pistol.
Jag testade en M9 (amerikanska militärens 92FS) för drygt 10 år sedan när jag bodde i USA och kände då att kolven var lite stor för mina händer. Handfattningen på den tiden var väl inte direkt fullt korrekt, så det är intressant att testa igen nu när jag faktiskt kan skjuta hjälpligt. Greppet är oerhört bekvämt, speciellt eftersom den har "bullen" för handflatan på samma sätt som Walther har och ger en skön vinkel på handleden och att handen lätt åker upp mot beavertailen. Texturen på greppet är precis lagom strävt så handen inte halkar runt, även under tok-varma dagar som har plågat sommaren 2021. Säkringen som sitter på själva manteln fungerar även som deckocker och klickar tillfredsställande samt är lätt att nå. Både endhands- och tvåhandsfattning känns säkert, bekvämt och det var lätt att få till samma grepp varje gång jag plockade upp pistolen eller drog från hölster.
Den lite större kolven var även omtyckt av de i testlaget med lite större händer. Att den passar både mig med små händer och de med större händer är på både gott och ont. Jag har svårt att, som vanligt, nå magasinreleasen och måste vrida pistolen för att trycka ut magasinet till en avsevärd tidsmässig förlust. De storhänta i laget hade inga problem att nå releasen, men deras problem var snarare att eftersom avtryckaren är så pass långt bak hamnade den snarare i mitten av fingret istället för längre ut.
Ett stort, bra grepp. BÃ¥de positivt och negativt.
Tekniskt
​
Det finns en liten logik bland alla nummer och bokstäver i pistolens namn. Siffran 92 är helt enkelt pistolens modellnamn och bokstaven "F" står för "federal" och betyder att den blev antagen till USA:s testprogram för att ersätta M1911. "S" kom efter att en SEAL-operatör skjutit några skott med en en ytterst välanvänd 92F och manteln inte fjädrat tillbaka när ett skott avfyrades, utan fortsatte bakåt till den träffade något föremål. tyvärr var föremålet i fråga operatörens ansikte. Jag har för mig att han klarade sig utan dödliga skador, men det måste varit lite av en chock. Beretta gjorde som italienare gör, de skyllde ifrån sig.
I detta fall skyllde de på att den amerikanska 9x19-patronen är hårdare laddad än den NATO använde. Visst kan det ha med det att göra, men vi kommer nog aldrig få reda på vad som egentligen hände.
För att lösa problemet med flygande mantlar satte man in en starkare sprint för hanen som ska förhindra att manteln skickas in i pannan på skytten. Den nya förstärkta pistolen fick bokstaven "S" och 92FS var född.
Majoriteten av pistoler idag fungerar med John Moses Brownings kort piprekyl med tiltande pipa. En genialisk och tillförlitlig design, men eftersom Italienare är Italienare går det inte för sig att vara som alla andra. Även om principen med kort piprekyl infinner sig även på Modell 92 har Beretta skippat den tiltande pipan. Det gör att pistolen blir mer pricksäker, då pipan inte flyger runt varje skott och att den har en minst sagt silkeslen mantelrörelse.
​
92FS tar en hel del inspiration från Tyska Walther P38 från andra världskriget med bland annat sitt piplåssystem samt den numera väl igenkända öppna manteln som idag är ett signum för Berettas pistoler och har inte bara en estetisk funktion, utan gör den även lättare. Lättare mantel betyder mindre massa som slungas fram och tillbaka. Mindre massa betyder mindre upplevd rekyl.
Siktena monterade på denna 92FS var ett par exemplariska LPA-sikten i metall och som vanligt tycker jag det är snyggare med de fasta originalsiktena, men jag kan inte förneka att de fullt inställbara bakre siktet är extremt effektivt. Främre kornet har en vit prick i mitten och är relativt tjockt, men är inget som stör eventuell siktesbild. Det som är lite negativt är att främre kornet är en del av manteln och kan inte bytas ut så det går inte att dyka ner i den värld av eftermarknadkorn som idag är omfattande.
Fantastiskt bra eftermarknadssikte.
Pistolen i sig är helt i metall med en stålpipa och stålmantel med en Bruniton-legereing som ska ge delarna motstånd mot rost och annan oxidering under svåra förhållanden. Stommen är i aluminium vilket ger pistolen sin solida känsla, men ändå håller vikten nere.
​
Fältmässig isärtagning för dagligt underhåll.
​
​
Kaliber
​
Piplängd
​
Längd
​
Bredd
​
Höjd (Utan rödpunktsikte)
​
Avtryckarvikt från fabrik
​
Vikt med tomt magasin
Beretta 92FS
​
9x19 Luger
​
125 mm
​
217 mm
​
38 mm
​
137 mm
​
DA 5.2 kg / SA 3 kg
​
950 g
Att Skjuta
​
​
De italienska vapen jag än så länge har fått testa har varit yttest mysiga att avfyra. Nu har det i och för sig omfattat flång nya tävlingspistoler och inte en tjänstepistolsdesign från 70-talet. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när jag matade in ett fulladdad magasin i den Beretta 92FS jag lånat. det första som jag njöt av var det fantastiskt tillfredsställande mekaniska "Chck-Chck" när jag mantlande och pistolen förde in en gyllengul patron i loppet. Laddad och klar ställde jag mig och trampade runt på stället som alltid inför mina första skott mot precisionstavlan.
Avtrycket är relativt tungt, speciellt från double action där det är på dryga 5 kg plus moms men ändå rätt jämn. Från single action är den rätt trög med ett break på över 3kg och inte superkrisp. Punkten där skottet brinner av är ändå rätt förutsägbar och förvånade mig inte. Kolven kan tyckas vara lite stor för mig under enhandsskytte, men jag fick ändå iväg mina skott oroväckande pricksäkert. Vi kom fram till att det var tack vare avtryckaren. Avtryckarens position där skottet går av är väldigt långt bak om vi skulle jämföra med till exempel en SIG P320 och passar mina korta fingrar alldeles utmärkt. Avtryckaren hamnar mitt på fingertoppen och gör att jag kan trycka den rakt bakåt och inte rycka nedåt vänster som jag så ofta gör med andra pistoler.
Vid IPSC-övningar går det lätt att få upp siktesbild tack vare de utmärkta LPA-siktena och jag kunde få iväg flera tvåskotts-salvor i A-zonen utan allt för mycket övning. Rekylen är mindre än vi alla hade förväntat oss tack vare den lätta manteln och såklart vikten på själva pistolen. Vid dubbelskott kommer siktena även snabbt tillbaka på mål utan att jag behöver korrigera nämnvärt. När magasinet väl var tömt kom jag tyvärr till vad som gör 92FS svår för mig att tävla med. Magbyte under tidspress tar dyrbar tid då jag inte når magreleasen utan att behöva vrida pistolen till vänster. Lite synd eftersom jag i övrigt gillar 92FS skarpt. Damn these fingers.
92FS. Snygg och pricksäker
Sammanfattning
​
Under min research för detta test har 92FS en hel del hård kritik men det är svårt att hitta rimliga anledningar för oss svenskar varför folk inte gillar den. Det kanske beror på vad man ska ha pistolen till. Eftersom jag inte har så mycket intresse av "stopping power", funktionalitet i Iraks öken eller att skjuta tusentals skott innan jag vårdar pistolen så har jag inte några bra argument mot den. Visst, tack vare de tidiga problemen med mantlar i ansiktet på skyttar kanske man inte ska skjuta tusentals skott P+, +P+ eller m/39b om du hittar en tidig modell 92.
Beretta 92FS är en odödlig klassiker som alltid kommer att finnas i skyttehistoriens hall of fame och är fantastiskt trevlig att skjuta. Även om jag inte kan ladda om ordentligt blev jag oroväckande kär i den.
Sen är den sjukt snygg.
Tack till:
Gunnar Elfving Skyttetjänst i Norrtälje för att de lånade ut pistolen till oss.
​
Ammunitionen vi använde var GECO samt S&B 9x19 124 grain FMJ.
