Steyr AUG A1
1977, när världens bästa filmserie hade premiär var det sience-fiction-hysteri världen över. Ett företag i nedre österrike, vid namn Steyr-daimler-puch (vi kallar det Steyr ifrån och med nu) lanserade samtidigt en automatkarbin som såg ut att vara direkt tagen ur rebellernas arsenal. Den var konstig med magasinet bakom avtryckaren och såg lurig ut. Konservativa skyttar satte kaffet i halsen och undrade om inte syrebristen i alperna nått även de uråldriga vapentillverkarna.
Nu var det inte syrebrist som fick Steyr att utveckla deras till synes förvirrande karbin. Det var en idé som föddes hos tre nissar hos Steyr. Horst Wesp, Karl Wagner och Karl Möser. När de första prototyperna rullade ut visade det sig att geväret var synnerligen effektivt med sin så kallade ”bullpup”-lösning. Bullpup var egentligen ingenting nytt, utan testades redan 1901 av britterna i deras Thorneycroft-karbin, men Steyrs Konstruktion räknas till den första riktiga framgångsrika bullpupdesignen.
Den antogs 1978 i österrikiska försvaret under namnet Sturmgewehr 77 eller StG77, och ersatte deras 7,62mm-kammrade licensproducerade FN-FAL och är än idag Österrikes standardgevär. Vi känner den mer som Steyr AUG. Steyr Armee-Univeral-Gewehr. Eller på svearnas språk, universalt armegevär.
Ett flertal länder har i efterhand antagit AUG-geväret. Bland andra Australien, Nya Zeeland, Irland och 21 andra nationer. Vissa andra designade egna bullpupgevär så som Fransmännens FAMAS (som kom året efter AUG:en), Israels Tavor TAR-21 och Kinesernas QBZ-95. Men Steyr AUG anses ha startat allt på riktigt.
Geväret vi har fått möjlighet att testa idag, är en AUG A1- P i karbinlängd, vilket är en semiautomatisk version av AUGen som var tillgänglig för civila och polismyndigheter under 80-talet.
Att hålla
Tack vare sin konstruktion är geväret rätt kort och AUGen är mestadels konstruerad i plast, vilket ger en ytterst låg vikt men ger även en lite plastig känsla. Nu är det definitivt ingen billig ABS-plast-känsla som inredningen i gamla amerikanska bilar från 90-talet utan en solid och tillfredställande kvalitetskänsla utan att något knakar eller knirkar.
Jag ska ärligt säga att jag aldrig hållit i en Steyr AUG innan jag lyckades få tag på en till detta test. Visst, jag har en vän som ägde en airsoftversion som jag gillade skarpt, men det är ändå en leksak.
Det kan tyckas lurigt hur man ska hålla geväret då allt till synes inte riktigt sitter som ett klassiskt gevär, men när jag väl plockade upp det så hamnade alla händer på rätt plats redan från början. Det var extremt intuitivt. Säkringen var lite lurig att lära sig då man skjuter in den från antingen höger eller vänster sida beroende på om det är säkrat eller inte. När jag väl lärde mig dess position var det inga som helst konstigheter med statusen på geväret.
Främre greppet är uppfällbart genom att dra det neråt och vinkla upp det och glappar faktiskt lite, men det är ingenting jag tänkte på varken under eldgivning eller allmän hantering. Det finns vissa på nätet som anser att främre greppet är ett problem då det enligt dem kan haka ur sitt läge under eldgivning men det var däremot ingenting jag, eller någon annan i laget märkte av.
Balansen är kraftigt riktad bakåt då mekanismen ligger bakom avtryckaren. Det känns definitivt inte som om det är något negativt utan gör det lekande lätt att rikta och sikta geväret.
Det fantastiskt trevliga inbyggda siktet med 1,5x förstoring från Swarovski har helt perfekt höjd och avstånd när jag lade kinden mot kolven. Steyr AUG är ett gevär som är extremt trevligt att hålla och hantera. Det känns verkligen genomtänkt. Om du skjuter från samma axel hela tiden. Vilket vi kommer till senare längre ner i artikeln.
Tekniskt
Det är ett Bullpupgevär, det vill säga att mekanismen med patronlopp och slutstycke sitter bakom avtryckaren. Det som är bra med det här, ur vapenteknisk synvinkel i alla fall, är att pipan blir lång relativt gevärets längd om man jämför med till exempel en vanlig AR-15 där totallängden på geväret blir längre, då pipan sitter efter avtryckaren så. Så i en bullpup du kan ha en längre pipa, men med kortare totallängd men med samma utgångshastighet och pricksäkerhet.
Manöverhandtag, bolt-release och magasinrelease härligt koncentrerat och lättåtkomligt.
Geväret är gasdrivet med kort-pistong-mekanism (Short-stroke) och roterande slutstycke. Det funkar så att gaser från pipan leds in i ett gasblock som sitter ihop med pipan, där gaserna sedan trycker till på en liten pistong, som i sig slår till en stång som skjuter på en arm vilket sitter på slutstycket, skickar ut den gamla hylsan och med hjälp av rekylfjädern för med en ny patron ur magasinet. Slutstycket sitter låst i patronloppet tills pistongen slår till. Då roterar det via en liten hake och låsklackarna låses upp.
Tack vare sitt gasomladdningssystem är AUG:en även väldigt ren av sig, då inga krutgaser kommer in i mekanismen som flertalet andra gevär där själva gaserna i sig används för att skjuta bak slutstycket. Eller gevär med låsrullar där till och med ammunitionen i magasinet blir skitig bara genom att skjuta ett skott. AK4-skyttar vet vad jag menar.
Avtryckaren är lite av en snackis på Augen, då den är av den progressiva sorten. Det vill säga att ett kort tryck på avtryckaren ger semi-automatisk eld och tryck hela vägen in ger automateld. Nu är den vi skjuter idag endast semi-automatisk, men grundgeväret fungerade på detta viset.
Den sägs vara rätt dålig, då armen för avtryckarmekaniskmen måste gå genom hela geväret istället för att sitta i princip monterad på lådan så som den gör i en AR-15.
Kaliber
Piplängd
Längd
Avtryckarvikt från fabrik
Vikt med tomt magasin
Steyr AUG-A1
5.56x54mm / .223 Rem
407 mm
690 mm
ca 4.5 kg
3.3 kg
Att skjuta
Det känns lite annourlunda att böka in magasinet strax framför armhålan och det tog lite tid innan jag blev van med det. Manöverhandtaget sitter på vänster sida och är lätt att greppa och manövrera. Den har ingen bolt-release så vare sig du precis ska ladda eller laddat om måste manöverhandtaget dras bakåt. Ljudet är inte direkt ett mekaniskt "klick-klick" utan ett lite mer ihåligt och plastigt "Chuck-Chuck" ljud. Inget som påverkar något, men det är inte riktigt samma stridsvagnskänsla som på mer metallrika pjäser.
Skyttebloggens Tame operatör öppnar extremt träffsäker eld.
Med fingret på avtryckaren och det kristallklara siktet mitt på målet tryckte jag långsamt av och förväntade mig en diffus och oklar avtryckare. Det var ett litet upptag på några millimeter och sedan kom en tydlig vägg, och vid lagom mycket kraft gick skottet av med ett oerhört trevligt och krispigt avtryck. Jag förstår inte riktigt vad folk klagar på. Visst, det är inte en megautveklad race-trigger för vanligare gevär, men den var definitivt mycket bättre än vad jag väntade mig efter min research.
Det andra som förvånade mig var hur otroligt lätt det var att kontrollera rekylen. Tack vare att pipan är i samma höjd som skyttens axel, går rekylen mestadels rakt bakåt och var förvånansvärt lätt. Det var inga problem att få iväg kvicka följdskott med relativt hög precision både stillastående och under rörelse, även för mig som är relativt ny inom gevärsskyttet.
Med hylsorna flygandes oroväckande nära mitt högra öga var det verkligen inga problem att förstå tjusningen att ha detta gevär till en IPSC-tävling. Tills jag bytte axel. Som tur var tryckte jag aldrig av, annars hade en hylsa dragit med sig nästippen. Jag kom precis till det som gör det lite svårare att skjuta IPSC med Bullpup-gevär. Eftersom hylskastaren är snyggt riktad in i ditt ansikte och att det inte snabbt bara kan byta sida på mekanismen är det svårt. Det går att byta sida med ett annat slutstycke, men det är inget jag skulle hinna göra under en tävling. En liten plastbit för att rikta bort hylsorna från tänderna finns att köpa från tredjepartstillverkare som kan till viss del avhjälpa problemet för det som verkligen vill, men det är mer en nödlösning.
Jag hade tyvärr inte tillgång till en gevärsbana denna dag så jag kunde inte direkt pusha gränserna för vad geväret klarade av, men enligt ägaren är 300-400 meter ingenting anmärkningsvärt. Det tvivlar jag inte på med tanke på hur extremt genomtänkt geväret kändes.
I filmen syns tydligt hur lite KRISS Vector rör sig under eldgivnig.
Sammanfattning
Att KRISS Vector är innovativ kan ingen förneka och med sin "Super V"-mekanism förvånade den oss alla med sin pricksäkerhet och överraskande trevliga ergonomi. Trots dess småluriga utseende.
Även om den inte riktigt slagit igenom inom den marknaden som den var tänkt, tycker jag definitivt att den borde få en chans inom sportskyttet bland alla SIG MPX, H&K MP5 och Scorpion EVO. En frisk fläkt för de som vill vara lite unika under PCC-tävlingen. Få vapen har enligt ägaren fått så mycket uppmärksamhet när den stod i vapenstället. Jag har inte provat så mycket olika gevär och kpistar, men jag har aldrig skjutit så bra som med KRISS Vector. Det säger en del.
Oändligt tack till Enköpings Skyttesällskap som hörde av sig och kunde ordna ett test på extremt kort varsel och att vi fick hänga på deras sprojtans nya anläggning.
Den går att få tag på hos Stjernlunds Custom Rifles för 25'900:-
Ammunitionen som vi använde var S&B och GECO 9x19 Luger 124 grain FMJ
