top of page
Heckler & Koch SFP9
Heckler & Koch, det smått mytomspunna företaget i Oberstdorf i tyskland har i många år producerat några av skyttevärldens mest eftertraktade och kompetenta produkter. Till exempel var de först med polymerstomme på 70-talet med sin semiautomatiska VP70, det var alltså inte Glock som var först, som många kan tro.
Bakgrunden till den pistol jag fick lägga mina fingrar på börjar i slutet på 00-talet. Polisen i bavarien ville ha en ersättare för sin åldrande H&K P7.
P7:an, med sin distinkta greppsäkring som satt på framsidan av greppet började bli till åren. Den hade tjänstgjort sedan 70-talet och polisen ville helt enkelt ha en ny tjänstepistol.
När de mytomspunna forskarna i vita rockar långt nere i H&K:s skunkworks fick uppdraget, funderade de hur de skulle gå till väga. Eftersom de ändå hade en lång historia med att göra strikerfire-pistoler kände de att det var dags att designa om hela mekanismen. Målet var att avtrycket skulle kännas som en single-action-pistol av högsta klass. Vilket de såklart gjorde med de oändliga resurser av både kompetens och pengar som Heckler & Koch antagligen har.
Resultatet blev en striker-pistol med polymerstomme, 4,1” pipa med ett grepp som var inriktat mot ergonomi och en vid tiden exceptionell avtryckare. Namnet blev i Europa SFP9, eller i utskriven form; Striker-fired pistol. Inte speciellt fantasifullt kanske. Väldigt tyskt.
Efter sin introduktion 2014 har den prisats för sin avtryckare, ergonomi och allmänna kvalitet och användbarhet. Jag har själv fastnat för det alla skriver på forum över hela världen och har sedan jag startade Skyttebloggen sökt en SFP9 att testa. Tack vare FK-sport i Nacka kan jag nu prova en av de beryktade Glockutmanarna och berätta för er om den lever upp till hypen.
Att hålla
​
Pistolen jag har fått tilldelad är en begagnad picka med lite härlig patina. Greppet är oerhört bekvämt att hålla i och texturen är precis lagom för att ge handen ett stabilt grepp med eller utan handskar samtidigt som det inte sliter av huden vid snabb eldgivning. Magasinreleasen på denna SFP9 var den klassiska europeiska vilket betyder att det sitter en liten padel-liknande pryl som skytten trycker ner och släpper ner magasinet. Initialt var jag lite osäker på hur det skulle funka, eller hur eventuella RO ser på att magbyten sker med fingret nästan innanför varbygeln. Pistolen är även fullt ambidextriös med lättillgängliga och lättmanövrerade mantelspärrar, även magreleasen sitter på båda sidor av varbygeln. SFP9 funkar utmärkt vare sig du är höger eller vänsterskytt.
Metallmanteln med den medföljande 4,1” pipan ger SFP9 en trevlig balans som är fokuserad lite framför varbygeln, men när jag hivar in ett 15-skottsmagasin blir balansen precis rätt och är koncentrerad bakom varbygeln. Tyvärr hängde inte alla greppinsatser med denna pistol, då de tillåter 27 olika variationer av greppstorlek och känsla. Poängen är att det ska gå att ställa in en SFP9 för vilken skytt som helst. Den jag hade idag kändes som den var inställd för lite större händer, men det kändes bra även för mina lite mindre nävar. Definitivt bland de bättre greppen i klass med Walther.
​
Kolven är väldesignad med ett trevligt och säkert grepp.
Tekniskt
SFP9 är rekyldriven och använder en smått modifierad version den numera rätt standardiserade Browningmekanismen med tiltande pipa med piplåsning. Mekanismen kallas Browning-petter efter Schweizaren Charles Petter som gjorde små modifieringar av brownings mekanism och är samma som till exempel Glock och Walther använder.
​
​
Avtryckaren har en förspänd striker som hjälper till att få den där rätta krispigheten vid avfyrning utan att äventyra säkerheten eller tillförlitligheten. Den 4,1” långa pipan har en polygonisk räffling med högerrotation och är i vanlig ordning bättre än vad jag kan prestera även under mina bästa dagar och manteln är i stål med några diskreta men väl tilltagna infräsningar för att underlätta mantelrörelse med eller utan handskar, i regn eller sol. Längst bak sitter även några ”vingar” i plast, detta är H&K:s patenterade hjälpmedel för hantering av manteln och jag kan inte sticka under stolen med att de är effektiva för att ge ett säkert grepp. De är dock i plast, vilket betyder att man helst inte ska dra manteln mot något hårt material för att mantla som någon cool operatör, då de kan gå av även om det är en Heckler & Koch.
Fältmässig isärtagning för dagligt underhåll.
​
​
Kaliber
​
Piplängd
​
Längd
​
Bredd
​
Höjd (Utan rödpunktsikte)
​
Avtryckarvikt från fabrik
​
Vikt med tomt magasin
Heckler & Koch SFP9
9x19 Luger
104 mm
186 mm
33 mm
137 mm
3 kg
710 g
Att Skjuta
​
De två ”vingarna” längst bak på manteln hjälper definitivt till vid manövreringen, även om jag själv helst använder de främre greppinfräsningarna. Det väldesignade greppet sitter fint i handen och det är lätt att komma rätt på greppet redan från drag. Även om jag inte har mätt själva vinkeln, känns det som att SFP9 har lite rakare grepp än till exempel en Glock och det ger en naturligare vinkel på min handled och det känns enkelt att få upp siktena mot ögonen och att få fram en bra siktbild, speciellt med det finfina fiberoptiska siktet.
Rekylen på pistolen delade skyttelaget lite känslomässigt. Jag tyckte den var rätt mjuk, men andra tyckte den var snärtig. Visst, det är ändå en relativt lätt polymerpistol, men jag har definitivt avfyrat pistoler som är snärtigare. Avtryckaren har ett litet upptag och ett eftersläp på någon millimeter innan en tydlig vägg nås och för att avfyra pistolen behövs en kraft på runda slängar 2,4kg. För att vara en striker-pistol med originaldelar är trycket mer än väl godkänt. Mycket bättre än Glocks originaltrycke, men inte riktigt som Timenys Glock-trycke eller Walthers Dynamic Performance trigger. Jag skulle snarare likna den vid CZ P10:an jag testade för något år sedan och det är definitivt ingenting negativt. Reseten är hyfsat kort och positiv. Den går både att höra och känna i fingret vilket såklart underlättar när följdskott ska skickas iväg.
Pantenterade hjälpredor för hantering av manteln.
Efter att ha sprungit vår IPSC-bana några gånger har jag egentligen inget märkvärdigt att anmärka på. Den var inte alls fruktansvärd, men den var inte heller en episk upplevelse jag kommer minnas för all tid och evighet. Det känns som en kompetent och ergonomiskt ytterst trevlig tjänstepistol med en riktigt bra originalavtryckare. Pistolen kom ner snabbt på mål igen för de efterföljade skotten och magbytena var mycket enklare än jag hade väntat mig, även om vissa i laget inte var kompis med magreleasen alls. En vanesak helt enkelt.
Efter lite IPSC-skytte tänkte vi även på en fråga vi fick från en av våra följare inför testet. Hur i hela friden ska man byta mag under en IPSC-tävling? Att använda fingret så nära avtryckaren blir svårt för en RO att bedöma.
Vi hittade inte något bra svar under helgen vi testade SFP9 och om någon av er läsare har något bra svar på detta får ni gärna höra av er!
Sammanfattning
​
Efter ett par dagar med SFP9 har jag lite blandade känslor. Skyttemässigt bjuder den inte på något extraordinärt, utan är en kompetent tjänstepicka bland många andra. Jag hade inga problem med den över huvud taget under dagarna jag provade den och jag måste erkänna att förväntningarna var ungefär så. Men om vi pratar om den känslomässiga nivån? Vilket såklart är det viktigaste. Här på skyttebloggen handlar vi med hjärtat, inte hjärnan.
Hypen kring Heckler & Koch är stor och det lyser ofta till i ögonen hos entusiaster när H&K nämns, och jag förstår hypen till viss del. Du kan lita på att den alltid kommer att fungera. Varje gång du trycker av kommer det säga ”Pang” och den sitter ihop med fascinerande precision, väldigt tyskt alltså. Bara det tycker jag gör det värt att köpa en SFP9 om du har möjlighet då priset faktiskt är otroligt rimligt. I alla fall om man ska jämföra med andra produkter ur deras sortiment som kostar en hornhinna och en lever. I beggat skick ligger priset runt 6000-7000kr och för det priset är det en smått legendarisk och välfungerande pistol som aldrig kommer svika, och alla kommer vilja prova den. Lite synd att eftermarknadsdelar är få, men det är en Heckler & Koch och man köper inte en av deras produkter för att bygga om från grunden.
​
Tack till F&K Sport i Nacka för att de lånade ut pistolen till oss.
​
Ammunitionen vi använde var GECO 9x19 124 grain FMJ.
bottom of page