SIG P210 Neuhausen
Historien om SIG P210 började 1935 när en Schweizfödd kapten i franska främlingslegionen satt och studerade John Moses Brownings M1911. Mannen i fråga hette Charles Petter och ville utveckla en egen tjänstepistol åt den franska försvarsmakten. Efter att ha inspirerats av Brownings numera odödliga design lyckades han få ihop en prototyp som i slutändan blev Pistole automatique modèle 1935A.
​
Den hade en unik design av sin avfyrningsmekanism där avtryckare, sear och hane satt ihop i en enhet. När Fransmännen tillslut antog versionen 1935S såg det Schweziska företaget Schweizerische Industrie Gesellschaft (mer kända som SIG) avundsjukt på designen och ville väldigt gärna bygga en liknande version. Med en fet check i hand gick de till fransmännen och köpte licensen för att bygga en egen. De tog Modèle 1935, sparade avtryckarmekanismen och kastade resten av pistolen bland soporna. Tillslut dök den idag legendariska SIG P210 upp.
Vi hade en följare som var intresserad av att vi skulle testa just en P210, gärna Schweizproducerad så kallad "Neuhausen". När jag fick den frågan var jag inte så optimistisk till att hitta en då just Neuhausen-pistolerna diskuteras med tysta viskningar fyllda med vördnad. Efter lite research såg det ut som att de är rätt svåra att få tag på, speciellt i bra skick. Av en ren slump snubblade jag in hos Gunnar Elfving Skyttetjänst i Norrtälje och när jag stod och diskuterade ammunitionsbristen såg jag något i ögonvrån. En SIG P210-5. En Neuhausen-producerad P210. Febrilt vevade jag med armarna och bad om att få utvärdera den.
Några minuter senare var jag på väg hem med den i bilen. Hypen var total.
Att hålla
​
Jag fick dessvärre inte med originallådan från SIG, utan fick låna en standard hård plastlåda med skuminlägg där pistolen vackert vilade.
​
Den kändes relativt liten och nätt när jag plockade upp den och den låg fantastiskt trevligt i handen. Detta kan bero delvis på att magasinet är single-stack, som gör kolven mycket smalare, samt att manteln sitter på insidan av stommen. Det gör i sin tur att bore-axis blir oerhört låg, vilket ger flera fördelar i sig.
​
Mantelspärr och säkring sitter på rätt plats och är enkla att komma åt, även med lite mindre händer. Även om säkringen på just detta exemplar satt rätt hårt. Avtryckaren är rundad vilket jag egentligen inte är ett fan av, utan jag har gärna raka avtryckare. Men P210 har en så pass rundad avtryckare att den nästan kramar om avtryckarfingret och jag gillade det förvånansvärt mycket.
Magasinreleasen däremot är en av mina pet-peeves med den gamla P210. Den sitter längst ner under kolven och du måste trycka den bakåt för att sedan dra ut magasinet. Inte speciellt IPSC-vänligt direkt, även om vinnaren av VM i IPSC 1977 sköt med just en P210. Till pistolens försvar var det så europesika militära pistoler såg ut. Av någon anledning. Bortsett från det ger P210 en gedigen känsla så som Schweiziska produkter ska, och brukar ge.
Tekniskt
​
När jag läste på internetforum om P210 under min research för detta test är det många som prisar P210 som den absolut bästa pistolen som någonsin producerats. Nu har jag inte testat jättemånga pistoler men jag har en liten personlig lista på vad jag tycker är trevligt designmässigt och hade därför höga förväntningar.
​
SIG P210 är konstruerad helt i stål och mekanismen är av en modifierad version av John Moses Brownings korta piprekyl som fantasifullt döpts till Browning-Pettermekanism, efter herr Petter med sin Modèle 1935.
Men, varför en "Neuhausen"?
​
Namnet Neuhausen kommer från staden de producerades. Den ligger i Schweiz och som många vet är det (antagligen) tunga bötesstraff på slarv under jobbtid. Detta gör att Schweiziska produkter har ett rykte om sig att vara fantastiska byggen, vare sig det är urverk eller skjutvapen. Därför är en Neuhausenproducerad P210 den versionen man vill ha.
​
Pipan är en stålpipa på 150mm med standardräffling och främre kornet fastskruvat längst ut på pipan. Detta är för att förlänga visirlinjen ännu lite mer för att höja träffsäkerheten till mer orimliga nivåer än den redan hade. Mekanismen är endast Single Action för extra krispighet och det gör såklart även att det är samma avtryck vid varje skott.
SIG P210 är inte bara känd för att vara oerhört tillförlitlig och pricksäker men tyvärr även för att stommen har en tendens att spricka på tidiga pistoler. Det är oklart vad det kan bero på och SIG själv skyller på att användaren skjuter för hårt laddad ammunition. Det går att laga genom att en fackman svetsar stommen innan det gått för långt och det rekommenderas att kolla upp ordentligt innan köp av begagnad pistol. Värt att lägga till är att det inte betyder att en P210 kommer detonera i ditt ansikte, men det kan slita ut pistolen i förtid.
Den väl tilltagna och lättillgängliga tumsäkringen fungerar som den ska och låter inte skottet gå av, även om du skulle vilja det. En annan säkring P210 har är magasinsäkringen. Det vill säga att du inte kan trycka av med magasinet urtaget. Först tyckte jag det lät som en fantastisk funktion då det förhindrar att ett skott brinner av ifall magasinet är ur men en patron är kvar i loppet. Min känsla blev däremot lite svalare när jag kom på att jag måste föra in ett laddat magasin under vissa skytteserier bara för att klicka i säker riktning. Det kändes mindre bra.
​
Passformen mellan delarna är fruktansvärt fin och det skulle förvåna mig om det ens går att få igenom ett hårstrå mellan manteln och stommen. Jag skulle kunna skriva hyllmeter om hur bra ihopsatt en äldre P210 är, men jag tror inte ni läsare har tålamod för det. Lita på mig när jag säger att den är bra.
​
Riktigt bra.
Fältmässig isärtagning för dagligt underhåll. Notera att främre siktet måste skruvas loss!
​
​
Kaliber
​
Piplängd
​
Längd
​
Bredd
​
Höjd (Utan rödpunktsikte)
​
Avtryckarvikt från fabrik
​
Vikt med tomt magasin
SIGP 210-5 Target
​
9x19 Luger
​
150 mm
​
235 mm
​
32 mm
​
130 mm
​
1,5 kg
​
990 g
Att Skjuta
​
Att dra mantelrörelse är som att föra två sidenplagg över varandra. Mjukt, friktionsfritt och ljudlöst. Jag var tvungen att stanna upp i förundran och prova flera gånger innan jag satte tillbaka magasinet för att skjuta. Det känns som att den personen som satte ihop detta exemplar verkligen gillade vad han eller hon höll på med. Eller om de hade en riktigt bra dag på jobbet.
​
Att höja upp den i anläggning är mer som att peka med hela handen och siktet hamnar automatiskt där jag ville och jag kände att det enda som skulle hindra mig från att skjuta mitt i prick är min skicklighet att trycka av skottet. Pistolen kändes som att den visste precis vad den gjorde och väntade, dömmande, på mina kommandon.
I sedvanlig ordning var det lite 25m precision som började dagen och efter lite torrklick för att vänja mig vid den riktigt väl avvägda avtryckaren var det dags att få iväg några serier. Jag kunde med lätthet skjuta riktigt tighta serier redan från första skottet och efter att ha skickat runt pistolen till alla i laget, kunde vi alla hålla med om att den var laser-pricksäker, lätt att sikta med och jämn i sin känsla vid avtryck.
​
När jag gick vidare till lite mer dynamiskt skytte svarade P210 precis lika bra som innan. Tack vare att manteln sitter på insidan av stommen som en CZ Shadow 2 blir bore-axis fruktansvärt låg. Rekylen går därför nästan rakt in i armen och gör snabba följdskott till en fröjd. Efter någon station gick det däremot upp för mig att det är en gammal design. Även om den är ytterst mysig att skjuta med är ett 8-skottsmagasin inte så konkurrenskraftigt då den ändå inte klassar in i Classic-klassen i IPSC. Jag hade kunnat leva med det ifall det hade gått att byta magasin i hyfsad fart, men tack vare att den är av en äldre europeisk design måste magasinet dras ut. Med en avsevärd tidsförlust som följd.
​
Jag fick varningen av flera att hanen kan bitas, men efter två dagar och några hundra skott är det ingenting som jag eller någon i laget kände av. Det kan bero på att ingen av oss har stora händer vilket kan orsaka blodvite.
Det har rapporterats att hanen kan bitas, men det var inget vi kände av.
Sammanfattning
​
Efter mina dagar med SIG P210 hade jag lite blandade känslor. Som precisionspistol är den fortfarande oerhört kompetent, även med sina över 70 år på nacken. Det är fantastiskt hur en så pass gammal design fortfarande visar nykomlingarna hur det ska gå till.
Som modern IPSC-pistol känns den tyvärr lite gammal och får nog finna sig att bereda väg för den nya skolan med rödpunktsikten och breda magasin.
​
P210 är en fantastiskt trevlig och lättskjuten klassiker som definitivt lever upp till sin hype och förtjänar en plats i historien som en av de bästa.
Tack till:
Gunnar Elfving skyttetjänst i Norrtälje för att de lånade ut pistolen till oss.
​
Ammunitionen vi använde var GECO 9x19 124 grain FMJ.
