SIG-Sauer P226 MK25
SIG-Sauer har genom åren producerat många av skyttevärldens mest framgångsrika skjutvapen. Från P210 som är en extremt framgångsrik sport- och tjänstepistol till den senaste modulära P320-serien som även den har tagit världen med storm.
När Amerikanska armén ville ersätta deras åldrande M1911 i början på 80-talet, möttes 26 olika pistoler i tester där de undersöktes och pressades till deras absoluta gräns. Till slut stod det mellan Italienska Beretta M92 och Tyska SIG-Sauers P226. SIG P226 var designad specifikt för dessa tester och gjorde tillsammans med Berettan oerhört bra ifrån sig. Men italienarnas produkt var billigare och tog hem kontraktet. Because you know, pengar.
Dock visade det sig snart att ett flertal myndigheter i andra nationer, både polisiära och militära, var intresserade av SIG-Sauers nydesignade P226. Genom åren har den verkligen visat sig vara en tillförlitlig, pricksäker och lättskjuten pistol.
Historien om den modell av pistol skyttebloggen fick lägga vantarna på, började strax efter att testerna hade avslutats och italienarna åkt hem med en fet check i fickan. Exakt hur det gick till får vi nog aldrig veta, men det kan ha gått till ungefär såhär; På kontoret hos SIG-Sauer ringde det en dag från ett amerikanskt nummer. I andra sidan luren satt en man från Amerikanarnas specialförband Navy SEALS. Mannen från SEALS berättade för SIG att de minsann inte hade någon budgetgräns och ville gärna prata vidare om att Tyskarna kunde skicka några P226 till dem för utvärdering.
​
Efter ytterligare en tid med tester och småmodifikationer skeppades så de nya P226 "Navy" till Navy SEALS under namnet MK25.
Att hålla
SIG-Sauer P226 MK25 anländer en plastväska med färdigskuret skum, manualer och totalt tre magasin. Material till vapenvård eller propp inte följer med i lådan, så glöm inte att köpa till det. Detta verkar dessvärre vara standard hos de SIG-Sauer jag testat. Snålt.
SIG P226 MK25 är fysiskt sett inte är mycket större än en Glock 17, även om den både ser och känns större ut. När du plockar upp den ger den en känsla av kvalitet och gediget hantverk, en väldigt tysk känsla. Tack vare att stommen är i Aluminium och manteln i stål är den förvånansvärt lätt och välbalanserad för sin storlek och fit and finish är, i vanlig ordning, fantastisk när det gäller P226. SIG-kolven är berömd för sin ergonomiska form och fyller ut handen bekvämt och vinkeln gör att det känns naturligt att rikta vapnet med både en och två händer.
Simple, yet elegant.
På vänster sida av pistolen finns alla kontroller och även jag med mina små händer och relativt korta fingrar kan manipulera dem med lätthet.
Längst upp till höger på bilden sitter mantelspärren precis där din tumme förväntar sig och det hjälper till under både magasinbyte och när manteln ska låsas. Framför den sitter de-cockern, vilket ur säkerhetssynpunkt är riktigt bra. Den används för att spänna av hanen manuellt utan att riskera att du tappar den med svettiga och/eller flottiga fingrar så ett skott brinner av.
Skyttebloggen tycker definitivt fler haneförsedda pistoler borde ha denna funktion. Jag själv har inte råkat få iväg ett vådaskott på grund av detta (ännu) men har hört flera som upplevt det.
Tekniskt
​
I grunden är P226 designad som en tjänstepistol för de mest krävande uppdragen i alla miljöer och det något den har klarat med bravur under snart trettio år. Just MK25 skiljer sig lite från den "vanliga" P226. Alla ståldelar är i MK25 av kolstål samt att pipan är kromad och Nickel-pläterad för att kunna stå emot saltvatten och annat som kan finnas i områdena SEALS opererar som kan få vapnet att rosta eller krångla. Den har även MIL-STD-1913 picatinny rails under pipan och ett graverat ankare på vänster sida av manteln, som ett bevis på att det är något speciellt du håller i din hand och att den aldrig kommer svika. Tillförlitligheten är erkänt fantastisk och kan bevisas av sin 30-åriga karriär. SIG säger att den klarar P+ ammunition men den kommer givetvis att förkorta livslängden. +P+ rekommenderas inte alls av SIG.
PÃ¥ bilden syns tydligt 1913-railen, den kromade pipan samt det vita ingraverade ankaret.
Pistolen vi fick låna var begagnad men i utmärkt skick och utrustad med en eftermarknads "flat-trigger" samt ett set med inställbara sikten. Avtryckaren blev jag aldrig riktigt kompis med, mycket på grund av det långa avståndet avtryckaren måste tryckas in innan skottet går av samt att när jag sköt double-action, gled mitt finger upp högst upp på avtryckaren då den höga vinkeln på den gjorde det svårt att dra från hölster och avfyra första skottet. Nu är detta i och för sig en av pistolens säkerhetsanordningar, då Operatörerna med taktiska skägg gärna bär pistolen hölstrade med patron i loppet. Under single-action var den desto bättre men ändå inte lika bra som jag förväntade mig av en haneförsedd pistol efter att ha tidigare erfarenhet av CZ Shadow 2.
Siktena var ett set fullt inställbara LPA-sikten i metall och de var underbara att skjuta med. Mycket bra korn och lätt att få fram en bra siktbild. De ser kanske lite malplacerade ut på en pistol som P226:an, då den estetiskt sett är mycket snyggare med originalsiktena, men jag hade helt säkert inte skjutit lika bra med dem som jag gjorde med dessa.
Fältmässig isärtagning för dagligt underhåll. Notera spring-guiden som på MK25 är i kolstål. På den vanliga P226 är den vanligtvis i plast.
​
​
Kaliber
​
Piplängd
​
Längd
​
Bredd
​
Höjd (Utan rödpunktsikte)
​
Avtryckarvikt från fabrik
​
Vikt med tomt magasin
SIG-Sauer P226 MK25
​
9x19 Luger
​
112 mm
​
196 mm
​
38 mm
​
140 mm
​
4,8 kg(DA)/2 kg(SA)
​
964 g
Att Skjuta
​
Tack vare sin ergonomiska utformning är MK25 väldigt intuitiv att skjuta och att rikta den mot mål känns naturligt, hur du än står. Som jämförelse kan nämnas Glock 17, där greppet har en aggressivare vinkel så det känns mer som att man "riktar ner" pistolen. Infräsningarna för att greppa tag i manteln finns endast bak på pistolen och gör manteln lättmanövrerad, även om jag själv gärna vill ha grepp fram. Mantelrörelse get ett mycket trevligt "klick-klick" och ger en känsla av kvalitet och tillförlitlighet. Det finns ingen extern säkring så det är bara att öppna eld.
Rekylen tas upp väl, även om bore-axis är lite högre en vissa andra pistoler och MK25 har inga problem att komma tillbaka på mål för snabba följdskott.
Jag började med lite precisionsskytte på 25 meter och resultatet efter 3 serier var inte allt för dåligt, alla skotten var inom det svarta och de flesta 7 eller bättre. Nu ska jag erkänna att jag är en medioker precisionskytt och tyvärr var vår tame operatör inte tillgänglig under testdagen så jag fick axla ansvaret att visa vad MK25 kunde ge. Dessa resultat är ett tecken att det går bra för mig och visar definitivt att pistolen är lätt att skjuta och LPA-siktena var riktigt tydliga och lättanvända. Vid single action är trycket helt ok med en relativt tydlig vägg innan skottet går av.
​
Efter att ha skämts lite för min mediokra prestation på 25 meter gick vi in på lite IPSC istället och det var egentligen här den för mig i alla fall vaknade till ordentligt. Utformningen av greppet gör den enkel att dra från hölster men tack vare den vansinnigt vinklade avtryckaren vid första double-action skottet gjorde att jag aldrig riktigt fick till det utan det hamnade om jag hade tur inom C-området på tavlan. De efterföljande skotten gick däremot allt som oftast i A-zonen vilket säger mycket om plattformen då jag fortfarande har en tendens att lägga skott snett ner till vänster. Magasinen som är i stål faller nästan friktionsfritt även som tomma och magasinreleasen är lätt att komma åt, vilket inte är självklart med mina små händer och SIG-Sauers fylliga grepp. Däremot känns det som att magasinen måste in i pistolen i rätt vinkel direkt. Detta kan vara på grund av min amatörmässiga skjutstil och relativa oerfarenhet, men de fastnade ofta längst ner på kolven för mig.
Detta händer varje gång du trycker på avtryckaren utan tecken på att haka upp sig.
Sammanfattning
​
När jag åkte hemåt efter två dagar med SIG-Sauer P226 MK25 hade jag en småljummen känsla i magen. Jag ville jättegärna gilla den, då jag är lite av en SIG-fanboy och den egentligen är lite av ett samlarobjekt, men det var något som fattades, det där som inte riktigt går att sätta fingret på. Den där kittlande känslan som infinner sig när du verkligen provat något som du vill ha.
Missförstå mig rätt, det är en fantastiskt kompetent pistol med laser-precision som i princip inte vet vad eldavbrott är för någonting och jag sköt frustrerande bra med den. Det kan vara så att jag kanske bara behöver lite mer tid med den eller att det hade varit ett annat avtryck.
​
Tack till:
F&K Sport i Nacka för att de lånade ut pistolen till oss.
​
Ammunitionen vi använde var GECO 9x19 124 grain FMJ.
