SPS Trippel-test
När jag tänker på Spanien är dyker det mest upp bilder på sporter med inslag av djurplågeri, främlingslegionärer med roliga hakband på sina hattar och människor som tar väldigt långa tupplurar. Jag hade faktiskt glömt bort att de producerade vapen då Astra gick i konkurs under 90-talet, men när jag researchade för detta test visade det sig att det visst fanns kvar lite glada skyttar som fnulade på sina egna pistoler mellan tapas-brickorna.
SPS grundades 1996 av två IPSC-skyttar som ville producera sina egna tävlingspistoler som var baserade på 1911-modellen. Efter ett kort samarbete med Astra innan de gick omkull, fick SPS sin egna fabrik där de till en början producerade sin SPS Falcon. En 1911 med klassiskt single-stack magasin men en drös med olika kalibrar.
Idag används deras 1911- och 2011-pistoler framgångsrikt av skyttar världen över och fortsätter utveckla pistolerna och pusha gränserna.
Marknaden med 1911- och 2011-versioner är minst sagt omfattande och är lite som glock-magasin. De finns överallt, i alla prisklasser, färger, former och kalibrar. Alla dessa val gör det såklart svårt att välja rätt från början. Måste jag som skytt sälja både hornhinnor och njurar på svarta marknaden för att köpa något custom made för nära hundra tusen? Tanken med SPS är att jag inte ska behöva göra det, utan de erbjuder prisvärda och kompetenta pistoler som ska gå att tävla med utan allt för mycket mekande.
​
FMJ Shooting Range i Solna kontaktade oss och undrade ifall vi skulle vilja utvärdera tre av SPS produkter. En pistol för precision, en för IPSC Limited och en all out racing-picka för IPSC Open. Vi kunde inte direkt tacka nej till detta och jag tillsammans med vår tame operatör dök upp i Helenelunds industriområde med kamerautrustning och väskorna bågnande av ammunition, med oklara förväntningar. Jag måste vara helt ärlig och säga att jag inte hade hört talas om SPS innan FMJ hörde av sig, så jag hade inte direkt Luger-förväntningar.
SPS Falcon Master
Den första pistolen i vårt test är deras 6" precisionspistol med namnet Falcon Master. Det går inte att förneka att silhuetten påminner om den klassiska pjäs som fått stå för inspirationen. Med det medföljer såklart det som John Moses Brownings legendariska design förde med sig till skyttevärlden.
​
Den blånerade manteln blänker smått i lampljuset och tillsammans med kolvsidorna i trä blir känslan härligt klassisk, men ändå i modern tappning. Detta ger ett oerhört positivt första intryck när jag plockade upp den och vägde den i handen. Balansen i pistolen är utmärkt och handleden ansträngs inte det minsta vid anläggning under längre tid.
Kolven med den välbekanta greppsäkringen på baksidan och den ergonomiska formen ger ett fast och bekvämt grepp och tack vare kolv-vinkeln som för alla 1911-fans är välbekant med gör det intuitivt att rikta och sikta pistolen. 6"-pipan med medföljande mantel är för mig lite ovan, med det ger en fantastiskt lång visirlinje och den lilla extra vikten hjälper vid rekylupptagning. SPS Falcon Master är en riktigt trevlig pistol att hålla i.
Stomme och mantel är i 4140-stål, vilket har en extremt fördelaktig styrka vs lättet-grad och ger SPS Falcon Master en ytterst trevlig balans, hållfasthet och tyngd. När jag skakar pistolen är det ingenting som rasslar eller sitter löst och ökar den redan trevliga kvalitetskänslan och alla kontroller och säkringar klickar mekaniskt och tillfredsställande. 6" bull-pipan säkerställer att skotten kommer skickas precis dit den pekar om skytten är tillräckligt skicklig för att använda de utmärkta, fullt inställbara siktena. Det bakre siktet går att ställa i både höjd och sidled och det främre kornet är lagom smalt och har en vit prick i sig. Det ger en bra kontrast i målet och det är lätt att hitta en bra siktbild, även om jag själv nog skulle investera i ett fiberoptiskt korn om jag skulle köpa en. SPS 1911-modeller saknar bushingen som annars infinner sig mellan pipan och manteln längst fram på andra av samma släkt, så pipan ligger dikt an manteln.
Att fatta greppet på SPS Falcon Master känns välbekant för mig som i grunden är ett 1911-fan och texturen i träsidorna på kolven ger ett trevligt och fast grepp. Avtryckaren är i sann 1911-anda utmärkt och skottet går av när jag förväntade mig. Det jag däremot inte väntade mig var den extremt låga rekylen. Visst, pistolen är solitt byggd i metall och 9x19 är ingen vansinnig kaliber direkt och att jag bara skjutit 1911 i .45 innan, men rekylen var förvånansvärt mjuk och lätthanterlig.
Det kändes definitivt att SPS Falcon Master är en ytterst kompetent precisionspicka med sin långa pipa och utmärkta avtryck.
​
SPS Falcon Master är vacker och välskjutande pistol som definitivt bör spanas in och adderar lite krydda i det enorma 1911-träsket.
​
​
Kaliber
​
Piplängd
​
Längd
​
Bredd
​
Höjd
​
Avtryckarvikt från fabrik
​
Vikt med tomt magasin
SPS Falcon Master
​
9x19 / .38 Super / .45 ACP
​
152 mm
​
250 mm
​
33 mm
​
140 mm
​
1.5 kg
​
1270 g
SPS Pantera BCN
​
Lägger vi till en ammuntionsrad i magasinet och spikar på en utsvängd magasinbrunn får vi plötsligt SPS egna version på en 2011 för den alltjämt växande IPSC-Standardklassen. Den ser lite ond ut, eller som en följare skrev, lite "Sylvester Stallone" och jag kan hålla med om det. Svart med svagt reflekterande mantel och guldfärgad pipa och magasinbrunn. Lite Expendables-känsla inger den allt. Snyggt.
​
Även om greppet nu är lite bredare tack vare att magasinen nu är double-stack och att jag varken röker enorma cigarrer eller har armar i samma storlek som mina lår, har Panteran ändå den klassiska 1911-känslan. SPS Pantera förmedlar tydligt känslan att den är mer tävlingsinriktad än den tidigare Falcon Master, lite som att köra en bil som är preppad för att köra på bana. Trycket är lite bättre, manteln är lättare att manövrera och magasinreleasen, som är extremt väl tilltagen är lätt att nå även för oss med små fingrar
Den ambidextriösa säkringen fungerar även som tumstöd, vilket är ytterst tacksam vid snabba följdskott under lite mer dynamisk skytte. De ordentliga infräsningarna i manteln både fram och bak gör det enkelt att manövrera manteln, även med svettiga och trötta händer. Den kortare 5"-pipan tar ner vikten en aning jämfört med Falcon Master och ger enligt mig ett lite mer symmetriskt paket. Pipan i sig är i stål med en legering av titannitrid, vilket gör den extremt resistent mot rost. Den gyllengula färgen beror på att titannitrid har liknande reflextionsspektrum som guld, så ni stackare som kräver bling-bling på era vapen får leta vidare. Den har tyvärr inte en legering av guld.
​
Mantel och stomme är i samma 4140-stål som tidigare nämnda Falcon Master men kolven på SPS Pantera är i stryktålig polymer och manteln har även helt utfrästa serrations framtill. Det blir både snyggt då den gyllengula pipan blottas samt att vikten på manteln slipas ner än mer och gör pistolen lättare och flyttar bak tyngpunkten.
Den gyllende magasinbrunnen är helt enorm och det är omöjligt missa magasinsbytena, vilket såklart är positivt om man är lite fumlig som jag själv. Att göra mantelrörelse är töntigt enkelt, speciellt om du gör det med den främre delen där utfräsningarna går in till pipan. Tack vare säkringen som även funkar som tumstöd ger tvåhandsfattningen ett säkert grepp och den redan låga rekylen blir än mer hanterbar vid snabbare eldgivning.
Det fiberoptiska främre kornet ger bra kontrast mot målet och är lätt att se vid anläggning och SPS Pantera kommer snabbt tillbaka på mål. Avtryckaren, även om den enligt tillverkaren är samma som SPS Falcon Master känns den ännu lättare och reseten är oerhört kort, vilket jag hade lite svårt att vänja mig vid. Skyttebloggens tame operatör däremot hade inga problem med det och skotten haglade snabbt och träffsäkert. Att skjuta Pantera påminner lite om den italienska Tanfoglion har skrivit om i ett tidigare test, vilket bara är positivt, då vi gillade den skarpt.
​
När pappmålen hade förvandlats till strimlor och sista tomhylsan svalnat kände vi väldigt varmt för SPS Pantera BCN. Dess lite brutalare mörka utseende med de guldfärgade kontrasterna tillsammans med dess mjuka rekylimpuls och 2011-ergonomi imponerade på oss båda. En riktigt trevlig 2011 som ingen av oss skulle tveka att ta hem.
​
​
Kaliber
​
Piplängd
​
Längd
​
Bredd
​
Höjd (Utan rödpunktsikte)
​
Avtryckarvikt från fabrik
​
Vikt med tomt magasin
SPS Pantera BCN
​
9x19 / 40 S&W / .45 ACP
​
127 mm
​
220 mm
​
40 mm
​
140 mm
​
1.5 kg
​
1050 g
SPS Vista​
​
Om SPS Pantera var en gatbil preppad för att köra på bana är SPS Vista en formel 1-bil. Allt på Vistan är optimerat och designat för att vara så snabb som möjligt. Målet var att producera en pistol för den vansinniga klassen IPSC-open. Man kan se Open-klassen lite som de gamla Grupp-B rallybilarna eller Grupp-C sportvagnarna. Allt ska vara så snabbt som möjligt med ett relativt fritt reglemente.
​
Allt detta har gjort att tävlingspistolerna nuförtiden är skrattretande effektiva. Rödpunktsikten, magasin med 20 skott eller fler, välinställda avtryckare och en myriad av stöd för fingrar och händer gör att en opentävling låter mer som en grupp människor som skjuter full-auto med sina pistoler och är extremt fascinerande att bevittna.
Jag måste öppet nämna att jag aldrig skjutit en pistol för IPSC-open förut och kastade mig in i detta test med öppna ögon. När jag plockade upp SPS Vista kändes det som att kliva in i en racingbil. Allt kändes finslipat och optimerat in i minsta detalj och pistolen nästan smälte ihop med handen. Greppet är till skillnad från Falcon och Pantera i stål vilket faktist förbättrar den redan sublima balansen i SPS portfolio och är givetvis fantastiskt att hålla, vilket numera verkar vara mer regel än undantag när det gäller 2011-modeller.
​
På SPS Vista finns ett smörgåsbord av stöd för tummar och händer. På den medföljande siktesrailen finns ett rejält och bekvämt stöd för vänstertummen och givetvis kan tumsäkringen användas för högertummen. Vänsterhanden får lite stöd av magasinbrunnen och allt detta gör att det går att hålla Vistan i ett järngrepp utan att det ska kännas obekvämt. Det känns tydligt att det inte riktigt är en Glock jag håller i. Magasinreleasen är väl tilltagen och lätt att nå samt att trycka in och den enorma utsvängda magasinbrunnen infinner sig även på SPS Vista vilket försvårar missar vid omladdning, precis som Panteran. Vid anläggning kändes det som att jag behövde vinkla ner pistolen mer än de andra, vilket jag kan tycka är lite oklart. Det kan bero på att rödpunktsiktet sitter så pass högt jämfört med standardsiktena. En vanesak, helt enkelt.
4140-stålet hittas även i manteln och stommen på SPS Vista men skillnaden är, förutom det medföljande rödpunktsiktet från C-more, såklart den stora kompensatorn längst fram. En kompensator har öppningar på ovansidan och riktar krutgaserna uppåt vid avfyrning. Idén är att de uppskjutande gaserna ska med fysikens lagar hjälpa till att hålla ner pipan och motarbeta rekylen. Jag har bara skjutit ett gevär med kompensator och det var nästan lite fusk då rekylen nästan togs bort helt.
Vid avfyrning behövs det inte att jag drar i själva manteln, utan behöver bara dra i det extremt väl tilltagna manöverhandtaget, nästan som ett semi-automatiskt gevär. Allt klickar fint och låter som att det är oerhört fint ihopsatt och inger en hög grad självförtroende när det väl är dags att peppra papptavlorna. Avtryckaren är i vanlig 2011-ordning helt fantastisk och har en lite mer lätthanterlig reset än SPS Pantera, men det kan även bero på att jag helt enkelt vande mig tills jag provade Vistan. När skottet väl gick iväg blev jag chockad över hur obefintlig rekylen var och till och med jag, med mina fumliga fingrar kunde få iväg följdskott med förbluffande hastighet och eftersom pistolen knappt reste sig tack vare kompensatorn.
Träffbilden blev nästan tråkigt liten när jag jämför med när jag skjuter till exempel en Glock eller SIG P320 och absolut, det är inga racepistoler, men det är kul att se hur mycket bättre det går att göra en pistol när reglerna släpps lösa och utvecklarna får tänka fritt.
​
SPS Vista är min första introduktion till världen av riktigt seriösa racepistoler och den känns extremt välbyggd och jag samt vår tame operatör sköt frustrerande bra med den. Jag har hört att vissa racepistoler kan vara känsliga med vad för ammunition som används, men SPS Vista hade inga problem med både S&B eller GECO 124gr 9x19.
​
​
Kaliber
​
Piplängd
​
Längd
​
Bredd
​
Höjd (Utan rödpunktsikte)
​
Avtryckarvikt från fabrik
​
Vikt med tomt magasin
SPS Vista BCN
​
9x19 / .38 Super
​
140 mm
​
260 mm
​
40 mm
​
150 mm
​
1.5 kg
​
1500 g
Sammanfattning
​
När vi lämnade FMJ i Solna på eftermiddagen med mycket lättare ammunitionsväska än när vi kom in stod jag och vår tame operatör och diskuterade lite om vad vi just testat. Vi kom ganska snabbt överens om att vi båda gillade SPS Panteran bäst och skulle gärna tagit med den hem. Sitt utseende, sin ergonomi och mjuka rekyl tillsammans med en episk träffsäkerhet tilltalade den oss starkt.
​
Vårt första möte med spanska SPS blev minst sagt positivt och det är ingen tvekan om att de producerar ytterst kompetenta sportskyttevapen för alla klasser och plånböcker. Det märks tydligt att de som designar vapnen faktiskt har egen erfarenhet i skyttevärlden, och inte ett par nissar i vita rockar som bara sett en tävling filmad med en potatis på youtube.
Letar du efter en pistol för Precision, fält eller IPSC bör du definitivt kolla in SPS utbud.
Tack till:
FMJ Shooting Range i Solna för att de lånade ut pistolerna till oss samt att de lånade ut en bana i deras tokfräscha anläggning.
Tveka inte att kontakta dem om ni är intresserade av en SPS-pistol. Referera gärna till oss så får ni en varm mental kram.
​
Ammunitionen vi använde var GECO och S&B 9x19 124 grain FMJ.
